Texten är ett utdrag ur romanen ”Au pair” (Natur och kultur) av poeten, författaren, översättaren och SvD-medarbetaren Cecilia Hansson:
När jag åker till Erstagatan för att vara otrogen är det vår och jag är 31 år. I fyra år har jag varit instängd i en relation, nu spränger jag mig ut. Han är bara någon som råkat komma i vägen. En kursare på filosofin som säger att ”Revbensdagar, morgnar” är den bästa bok han läst och att han gärna skulle ha en dominansrelation med någon som var lite äldre. Jag blir hembjuden på champagne, sedan är jag fri.
Det första jag gör är att åka till Wien. M hämtar upp mig på Schwechat, flygplatsen som är storslagen och provinsiell på samma gång. Vår kärleksrelation är sedan länge över, M har en flickvän som han bor ihop med och jag ska koncentrera mig på att skriva klart min andra diktsamling.
Den ska heta ”Tänj min hud. En förvandling” och handla om en enda person – mig själv. Om hur ont det gör när allting brister och om vägen ut. Om att vara tonåring och om kroppen som inte kan anpassa sig till skolkorridorerna. Om att inte vika sig i klassrummet, trots att det hade varit det enklaste valet. Att vara en blomma som växer utanför rabatten.
Redan på Schwechat försöker M kyssa mig. Han luktar öl och har slagit ut en tand i en bilolycka då han druckit och fått körkortet indraget. Men han kör ändå, har lånat en bil enbart för min skull. Vi åker mot Laudongasse. Jag ska vara inneboende en månad hos en kvinna som arbetar som assistent på psykologiska institutionen. Lägenheten luktar tungt av marijuana. Jag får ett litet rum med utsikt över gården. Laudongasse ligger i Josefstadt, bakom universitetet, parallellt med restaurangstråket Florianigasse. Mitt i de borgerliga stenkvarteren: Jelineks och Hanekes Wien. Det är en slump att jag fått ett rum just här, inget jag önskat när jag anmälde mig till Mitwohnzentrale. Högre upp på gatan ligger nummer 55. ”Ingen segrare tror på slumpen”, skriver Friedrich Nietzsche i ”Den glada vetenskapen”.
M parkerar bilen och när han kysser mig minns jag hur han kom resande till Sverige med Fassbinderpjäser och romantiska hörspel i väskan. Jag var 21 år, gick på teaterskola och hade sommarlov. Tanken var att han skulle stanna i Sverige, låta sina studier i teatervetenskap bli tysklärarstudier i Sverige, men allt slutade med ett bråk om hasch och Sartre i mitt stekheta studentrum på bortre Östermalm.
—————————————————————–
—————————————————————–
