Provokatör eller sanningssägare? Att Thomas Bernhard ansågs besvärlig, både som samhällskritisk författare och som privatperson, råder det ingen tvekan om. En ny bok av halvbrodern Peter Fabjan vidgar förståelsen av det moderna Österrikes hovnarr.
I februari i år skulle den österrikiska nationalskalden Thomas Bernhard ha fyllt 90 år. Eller vänta, nationalskald? Oj, vad han skulle värjt sig mot det epitetet, han som både häcklade och hatade sitt hemland. Eller hur var det nu egentligen?
Det är aldrig enkelt när det gäller Bernhard, det är alltid både och. Besattheten av hemlandet, besvikelsen och vreden som nog ändå kan sägas vara rotad i ett slags kärlek.
Samma sak med de olika rollerna. Sjukling, estradör, författare med stort F och sanningssägare – tillstånden ackompanjerar varandra, precis som hans verk är ett slags musik med omtagningar och villospår och sedan tillbaka till den välbekanta melodin igen.
Författarens liv är en myt i sig, som både vävts samman med verken och tolkats självständigt. Visst kan man kalla flera av romanerna och dramerna för autofiktion, eller något ditåt. Att använda sitt liv, sina erfarenheter som material. Så tidlöst och ack så samtida.
—————————————————————–
—————————————————————–
