En morgon när jaget i Tänj min hud. En förvandling vaknar upp är ingenting som det varit. Kroppen i flickrumssängen är full av växtlighet, spricksår och läckor. Tänj min hud. En förvandling är en lek med Franz Kafkas Die Verwandlung, och kretsar kring en ung kvinnas utveckling, frigörelse och lust. Boken utkom på Modernista, 2005.
Det är inte en ungdomsbok, inte en flickbok. Det är en djupt samhällskritisk bok – för den ger röst åt något som förut beskrivits med blyga flickors rodnande kinder på skolgårdar runt om i landet eller med pojkars bullrunkning och tjyvkikande in i flickors omklädningsrum. Boken växer för varje knivskarp och närgången rad.
Pelle Andersson, Aftonbladet
Att skriva fram kroppen i världen, att skriva fram kön i världen – på det här enkla och till synes okomplicerade sättet är naturligtvis en bedrift – raderna faller som droppar, en efter en, och till slut står man där med en främmande människa framför sig. Ordet har blivit kött.
Kristian Lundberg
, Expressen
Äntligen får en flickas första lust vara det den i mångt och mycket är; en förvirring över kroppens tunna skal som rämnar. Inte något skört som knoppas omgivet av glorifierad ångest.
Anna Hallvarez, Norrbottens-Kuriren
Ensamheten är påtaglig i denna bok, den koncentrationen är utsökt: den enda gemenskap som kan uppstå är genom den medvetna beröring som leder fram till försoning med en förvandlad kropp. (…) Begäret framstår inledningsvis som en främmande makt som tagit kroppen i besittning: ’Jag ska hitta det som droppar, slita bort det med min hand.’ Nyckeln till denna obegriplighet kan måhända sökas i mottot från Nietzsche som översatt lyder: ’jag vill lära mig att se det nödvändiga hos tingen som sköna – så blir jag en av dem som gör tingen sköna.’ Den lärdomen når vi bara genom att bejaka även kroppens främmande element som då görs sköna.
Ingemar Haag, Göteborgs-Posten
I korta, så att säga pregnanta bilder tecknar hon stationerna på könets uppvaknande – från den första ljuva men obegripliga värken, över kroppens inre svullnader, fram till det medgörliga, medryckande ögonblick då underkroppen möter handens rörelse. Snabba svep om vårtan, mynningen som vätskar. Strax därpå släpper fördämningarna och ilningar genomfar flickans kropp. Mer än så händer inte i Hanssons bok. Ändå har en värld satts i rubbning. Gränserna har tänjts ut och ett jag förvandlats. Till skillnad från Gregor kan flickan dessutom räkna med att miraklet upprepas.
Aris Fioretos, Dagens Nyheter
Tänj min hud är en modig diktsamling. Att beskriva detta stora, som på en gång är så privat och så allmängiltigt är ingen lätt uppgift. Risken att hamna i klichéer känns ständigt överhängande, men genom att låta upplevelsen bli unik i sitt skräckinjagande uttryck istället för att försöka omfatta alla flickors pubertet undviker Cecilia Hansson de flesta fällorna.
Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad
Jag tycker om hur Hansson beskriver jagets relation till flickrumstingen. Här fungerar hennes poesi som bäst – när jaget utforskar tingen med ovana ögon.
Marit Östberg, Kristianstadsbladet
—————————————————————–—————————————————————–
Läs ett utdrag ur boken
Tänj min hud. En förvandling (Modernista)
Diktsamlingar (samlingsutgåva) på Natur & Kulturs webbplats
—————————————————————–—————————————————————–
