Synthpopbandet Ratatas sista album kom 1989, samtidigt som Europa var i gungning. Världen skulle för alltid komma att förändras. Författaren Cecilia Hansson berättar om hur ”Människor under molnen” med sitt benhårda allvar och gnistrande elektroniska vemod ringade in en tidsanda som präglades både av die Mauer och der Mauro.
Ratata var stilbildande. Elektronikan, de tjusiga kläderna och den blasé Östermalms-coolheten i kombination med de suktande, sentimentala sångerna kändes helt nytt i det svenska landskapet.
Samtidigt hände saker ute i Europa och världen, flera hundra mil bort. Upproren och de fredliga revolutionerna bubblade. Perestrojka, glasnost, den nya öppenheten som om bara några månader skulle förena östra och västra Europa. Människorna under molnen i Östeuropa hade andra planer än att tiga still bakom taggtråd och mur.
—————————————————————–
—————————————————————–
