I början av maj uppmärksammades den av FN instiftade ”Världsdagen för pressfrihet”, vilken framstår som allt mer nödvändig i ett Europa där politiker i flertalet länder tar strypgrepp på den fria pressen.

Ungern och Polen har under de senaste åren infört lagar som stramat åt för de journalister och kulturarbetare som kritiserar sittande regering. Politiska tillsättningar till förmån för regeringstrogna görs löpande för chefsposter inom media och kultur.

I Slovenien blev den nationalistiske högerpolitiken Janez Janša åter igen premiärminister förra året, och efter det har utvecklingen i landet skenat på kultur- och medieområdet. I februari i år riktade EU-kommissionen skarp kritik mot premiärministern eftersom han har för vana att på Twitter skälla ut de journalister som granskar hans hårdföra mediepolitik.

Kritik avfärdas konsekvent som ”fake news”, journalister kallas för vänstervridna lögnare, och kvinnliga journalister är särskilt utsatta. Det är ingen hemlighet att Janša inspirerats av USA:s förra president, eller att hans beundran för Ungerns premiärminister Viktor Orbán – som är en personlig vän – är stor.

Vad spelar det egentligen för roll vad som sker i ett land lika stort som Ångermanland? Som ligger inklämt mellan Österrike, Ungern, Italien och Kroatien och har en folkmängd på bara två miljoner, och som efter ett tiodagarskrig 1991 blev självständigt från dåvarande Jugoslavien.

Sanningen är att det som sker i Slovenien inte bara berör landet självt. Trenden att regeringen kontrollerar kultur och media breder ut sig i det forna östblocket. Den inhemska kritiken av Janez Janša har haglat tätt. I januari i år lämnade oppositionen in en misstroendeförklaring mot regeringen efter anklagelser om att den pågående pandemin utnyttjas för att kväsa det politiska motståndet.

—————————————————————–

Läs hela artikeln på SvD:S webbplats

—————————————————————–