Lekfullheten, vemodet och den existentiella samhällskritiken fanns alltid i hans visor. Författaren och poeten Cecilia Hansson minns Ola Magnell.

Mitt första minne av Ola Magnell är från skivomslaget till ”Europaväg 66”. En dag låg skivan på vardagsrumsbordet hemma, det var pappa som köpt den. På något som för mig såg ut som en motorväg, kantad av ljus, stod Ola Magnell och höll upp en vägskylt. Året var 1981, det var i Norrbotten, jag var sju år och kunde mycket väl relatera till långa bilfärder och mörker.

Senare skulle jag förstå att albumtiteln var en blinkning till Bob Dylans ”Highway 61 Revisited” – skivspåret ”Ta det kallt, det är allt” är en lekfull tolkning av ”Don’t Think Twice, it’s All Right” – och att Magnell verkligen var i samma klass som den han blinkat åt. Att han var sin helt egen kategori, mellan progg, folkrock och ursvenskt vemod.

—————————————————————–

Läs hela minnestexten i GP Kultur

—————————————————————–