Vad händer när politiker inte håller armlängds avstånd till kulturen? I Ungern har det lett till att ”homosexuell propaganda” inte får spridas i barnböcker – och att de böcker som anklagas för detta egentligen ska täckas av svart plast.
Det har stormat kring barnböcker på sistone. Hur är det egentligen lämpligt att formulera sig när det gäller förmodat känsliga och lättpåverkade yngre läsare? Den brittiska författaren Roald Dahls verk har stått i centrum för debatten som handlat om att negativt laddade ord och vissa hänvisningar till kön skulle strykas, eller skrivas om (https://www.svd.se/a/APGoBz), när böckerna nu skulle återutges. Allt för att bättre korrespondera med samtiden, och på så vis skulle fler böcker kunna säljas.
Efter massiva protester backade dock upphovsrättsinnehavarna (https://www.svd.se/a/bgQXpk) från klåfingrigheten.
Att skriva för barn är verkligen inte oladdat – tvärtom. Och tillrättavisningar kan även göras med en helt annan agenda än den som drabbade Dahl. I Ungern hamnade till exempel författaren Zsófia Báns barnbok ”Tuffa Ugglan och klass 3A, eller alla får vara annorlunda”, i blåsväder 2019.
I Ungern har regeringspartiet Fidesz sedan tillträdet 2011 knutit medier och kultur nära makten. Det är tvärtemot ”armlängds avstånd”. Personer nära regeringen äger största delen av medierna, och därigenom kan innehållet styras. Mycket energi läggs på skapandet av en gemensam nationell myt och identitet. Det handlar om att man vill ha en ungersk identitet, baserad på så kallade ”kristna värderingar”, och traditionella ideal. Blandade etniciteter är inte önskvärda och alla konstellationer utanför den heterosexuella familjen ses som avarter. I enlighet med detta är ämnet genusvetenskap avskaffat som ämne på universitetet.
Så när Zsófia Báns bok om Tuffa Ugglan och hens kamrater utkom 2019 var det som upplagt för problem. Bokens budskap var att familjer kan se olika ut, och handlar om tredjeklassare med olika familjebakgrunder. Här finns både rika och fattiga, en romsk pojke, och en mörkhyad flicka från ett annat land – som inte pratar ungerska. Ett av barnen i boken har två mammor, vilket nämns i en bisats som något helt naturligt. Det var den första ungerska barnboken som över huvud taget berörde samkönade familjer, och den kom att prisas med utmärkelsen årets bästa barnbok.
Men Dóra Dúró, en av ledarna för Vårt hemland – ett radikalt extremhögerparti, till höger om regeringspartiet Fidesz – reagerade kraftigt negativt, vilket ledde till grundandet av en ny lag. Lagen, som sägs vara till för att skydda familjer, introducerades sedan av Fidesz och trädde i kraft 2021. Den innebär ett förbud mot att sprida information som anses främja homosexualitet eller könsbyte bland unga. Böckerna som klassats som ”homosexuell propaganda” får inte finnas i bokhandlares skyltfönster och måste svepas in i svart plast, det senare har dock aldrig omsatts i praktiken.
Av en händelse som kan se ut som en tanke för den som vill illustrera vad som sker i dagens Ungern, gestaltades i lördags i Stockholm, på den nya teaterscenen Konträr, i ett ungerskt gästspel, hur den nationella självbilden skapas i hemlandet. I ”Hungarian Acacia”, har Kristóf Kelemen och Bence György Pálinkás arbetat med att blottlägga hur vad som helst kan bli ”ungerskt”, bara regeringen har bestämt sig för det.
Detta kastar ljus på hela barnboksdebatten – hur det går när en yttre agenda, som inte har med konsten själv att göra, tillåts påverka? Och då ska man även minnas att en agenda när som helst kan svänga, till och med i sin absoluta motsats.
Bild: Krisztina Csányi
—————————————————————–
—————————————————————–
