Monika Rincks (f. 1969) dikter i till omfamningens frånvaro innehåller ett fyrverkeri av idéer, humor och filosofi. Associationer kring språk och klassiska tänkare blandas med vardagliga problem, djur och popkultur. Allt sammansatt i ett rasande, rytmiskt ordflöde.
Monika Rinck är av Tysklands mest tongivande samtidspoeter. Med till omfamningens frånvaro introducerades hon på svenska. Översättningen var ett litterärt samarbete mellan Cecilia Hansson och Anna Lindberg. Boken utkom på Rámus och nominerades till Årets Översättning 2012.
vad hjärtan lär sig
att skilja händerna från varandra. att skilja natten.
ett litet hjärta i ett stort bröst. vad snabbt
det slår, som om det gällde att lysa upp ett stenbrott.
allt det som jag uthärdar. allt det jag. återigen.
uthärdar. den väldiga, katolska bröstkorgen,
på vars sidoväggar vingar slogs upp. slogs upp så graciöst,
en dröm om uråldriga byggnadsställningar med
fladdriga tentakler, knarrande och svajiga, det var
systematiskt: det lilla, som slår mycket djupt i det stora.
som om jag hörde en frist. jag såg sorgens färg,
jag såg lyckans färg, de liknade varandra. det är
vad hjärtan lär sig när man låter dem: dödlighet
california dreaming
emigrerade filosofer, närmare bestämt ontologer,
som tror på att ruskas om i en eames-stol.
konstruktionen, hela ytan, ett panorama
bakom glas, välvt, i ögonvrån morfemformer.
där under: två hundar med ljusbeiga teflontassar.
de verkar vänta, som arrangerade följeslagare,
men på vad, det vet man ju aldrig, inte med djur.
de reser sig, gäspar. under tiden vidrör små
virkade dukar den polerade buffén, dalen
blir till lavendel, bruna trapetser, bestämd form
av cypresser och solen går upp eller ned.
strukturens återkomst skapar lugn, banar
väg, virkad till-varo, The Courage to Be.
så smyckar sig till och med icke-varat
med tofsar och den som oroar sig störtar förbi
blomsterapplikationer på sin väg ned i avgrunden.
därigenom blir det begripligt: allt, precis allt är fåfänglighet
hypotypos: liggande på rälsen
färder, en tung färd söderut, då jag
inte alls kunde sova längre. det kom ljus,
ett smutsigt, silverglödande ljus från bergens toppar.
det kom sannerligen. var liggvagnen mörklagd,
var den medvetslös (utom jag). vid brennerpasset
överraskades jag av en vinglig kantiansk konstruktion.
eller: en hårdhjärtad värdshusvärd. du milde kant.
jag väcktes, för att aldrig mer sova igen.
ack ve, vem var det. på rälsen insåg jag:
det är kritiken av min kraft. oberoende av
sin inneboende tillfällighet har det vackra
en moralisk dragning till det yttre. ändock:
min hungrande inbillningskraft ihålig, insolvent,
upprepad listlös ansats, all bildning kan utgå,
eftersom läpparna avlägsnats. allt enligt kant!
så länge. och längre. kommer det att dröja, tills det är dags
för något så naturligt som ett ljuvt husbygge i en glänta:
ändamålsenlighet plus lust i förhållande till gunst.
(Ur: till omfamningens frånvaro)
Översättarna
Cecilia
Hansson
och Anna
Lindberg
har
löst
till
synes
hopplösa
svårigheter
med
poetiskt
geni
och
mycket
gott
humör.
De
måste
ha
skrattat
ihjäl
sig
ibland,
till
exempel
när
de
översatte
dikten
”Das
kapitale Schaf”
‐
med
dess
bräkande
läten,
och
fåraktiga
förnuft.
Ge
dem
guldbollen,
eller
nåt!
Magnus
William‐Olsson, Aftonbladet
Monika Rinck finns nu utgiven på svenska i en hisnande diktsamling, ”omfamningens frånvaro” – ett tolkningsarbete som måste ha varit både komplicerat och befriande – för en mer rörlig dikt än den som Rinck skriver tror jag är svår att finna. Hon befinner sig på flera olika plan samtidigt, både genom samtid och historia, men också genom högt och lågt. Hon skriver intensivt, böljande, befriande. Det är omöjligt att veta var man ska stiga in, var man ska komma ut. Ofta går associationerna till barockdiktningen. Det går inte att bryta loss en rad, ett enda kortare stycke för att exemplifiera, för så sammansatt är hennes dikt, så genomarbetad. Så, nu när det är dags att summera det gångna året är det självklart att ”till omfamningens frånvaro” är en av höjdpunkterna
i lyrikutgivningen.
Kristian Lundberg, Norrköpings tidningar
Bland
poeter
är
det
svårt
att
tänka
sig
många
som
skulle
vara
lurigare
att
översätta
än
den
tyska
poeten
Monika
Rinck.
”Till
omfamningens
frånvaro”
är
det
första
försöket
att
översätta
Rinck
till
svenska.
Och
Cecilia
Hanssons
och
Anna
Lindbergs
översättning
är
på
det
hela
taget
väl fungerande,
framför
allt
i
sin
lyhördhet
för
Rincks
tonfall.
Det
bestående
intrycket
efter
ett
antal
läsningar
är
ändå
att
man
inte
blir
klar
med
”Till
omfamningens
frånvaro”
i
första
taget.
Den
överlagrade
textväven
belönar
säkerligen
också
på
olika
sätt,
beroende
på
vad
man
tar
med
sig
in
i
läsningen.
Magnus
Bremmer, Svenska
Dagbladet
Och
skiljelinjen
går inte
mellan
den
tysta
och
den
framförda
poesin
utan
mellan
den
kortsynt
och
trångsynt
taktiska
dikten
och
den
självsäkert
utmanande.
Då
blir
Gomringer
samtidigt
något
av
en
modernare
Szymborska
uppblandad
med
en
livsironisk
och
lite
mer
loopande
Sonja
Åkesson,
alltsammans
begåvat
hoptråcklat
av
den
översättande
poeten
Cecilia
Hansson.
Göran Sommardal, P1, Kulturnytt
Även i Gomringers dikt finns grimaserande poser jag snabbt vill glömma. Men ofta tar det inte särskilt lång tid innan något ger mig nytt förtroende för texten. Kanske är det Cecilia Hanssons skarpsynta översättning. I den ter sig de svenska orden klara och okonstlade, hela tiden nya trots sina ständiga omskrivningar, trummande melodier. Nora Gomringers första bok på svenska (men tredje av sex på tyska) är en snabblektion i vad performativ text är: ord som inte bara säger utan gör. Som blir till egna akter i sina mantran och jag-utsagor Och som hela tiden vill benämna, förverkliga. Säga något om natten, eller om Auschwitz.
Ida Säll, Helsingsborgs dagblad
Att vilja skriva opoetiskt riskerar att i sig bli ett maner, men Gomringer bidrar till något tämligen nytt ändå. Mycket är vunnet tack vare en självironi, och även en hel del tack vare Cecilia Hanssons hårda arbete som översättare: här misstänker man att kompromisser har fått styra vid ordval, då poeten förefaller ha ett så närgånget sällskap med sina ord – en truism, säger du, för vad kännetecknar poeter om inte just detta, men då säger jag att du önskedrömmer.
Bernur
—————————————————————–
Läs ett utdrag ur boken
Att översätta Monika Rinck – ångest och äventyrRámus
Monika Rinck
Årets översättning 2012
—————————————————————–
