Diktens tid är nu! Långsamhetens och den ofrivilliga karantänens månader. När resor och skolavslutningar ställts in, middagar med vänner skjutits upp och äldre släktingar inte får besökas. I den tid som tidigare virvlat framåt i ett ”fortare” aktiveras nu sinnena.
Uppmärksamheten på det som finns nära förstärks. Birgitta Lillpers nya diktsamling ”Kälda” landar helt rätt i denna närsynta tid. Lillpers har en förmåga att ringa in vardagligheter, placera dem under lupp, så att läsaren ser dem i ett nytt ljus.
Birgitta Lillpers (född 1958) är bosatt i Orsa. Hon har ett tjugotal böcker bakom sig. Framförallt diktsamlingar, men även ett antal lyriskt doftande prosaböcker, och kulturhistoria. Hon är rosad och prisad, och ofta utgår hennes landskap från naturen och det vardagliga som vi har omkring oss. Som i ”Propolis” (1995) som kretsade kring biets värld, men även famnade det stora alltet, och lämnade efter sig en söt smak i munnen. Eller i den förra diktboken, ”Anteckningar om hö” (2016), där landsbygdens tillvaro bands samman med en berättelse om svår sjukdom, vilket resulterade i dikt som blänkte och sved.
—————————————————————–
—————————————————————–
