Terrorn mot Israel och det efterföljande kriget har skapat en ny, akut spelplan. Som om det inte vore nog med Rysslands anfallskrig i Ukraina. Det som skakat om världen länge nu.

När vi träffas är hon i Stockholm för att ta emot Berman Literature Prize, en internationell utmärkelse som ska gå till en författare som verkar i den judiska traditionens anda. Vi möts på hennes hotell för att djupdyka i ”Minnen av minnet”, hennes essäistiska släktkrönika där de olika berättelserna speglar och belyser varandra. Den rysk-judiska familjen står i centrum. Runtom dem pågår krig, kommunism, pogromer och alldeles vanligt vardagsliv.

Stepanova är lugn och samlad, verkar inte ett dugg nervös, fastän den pampiga prisceremonin ska äga rum om bara ett par timmar. På grund av världsläget är atmosfären runt tillställningen skarp. Det är som om samtiden plötsligt fått en smocka av det förgångna.

– Länge trodde jag att vi levde i en tid där de stora katastroferna var förbi, att vi levde i efterdyningarna av 1900-talets stora katastrofer. Och att vår moraliska uppgift var att åtminstone försöka närma oss det som hade hänt, göra spåren mer synliga, säger hon.

– Men nu förstår jag att vi levde i en tid före katastroferna och att dessa bara utvecklas, och att det verkar som om det inte finns något vi kan göra för att skjuta upp dem.

—————————————————————–