Ett program av Katarina Wikars i P1 Kultur – Paul Celan var exilens poet, hemlöshetens. I år är det 100 år sedan han föddes i en judisk familj i den del av Rumänien som efter andra världskriget tillföll Sovjetunionen. Han dog 49 år gammal i Paris. Han skrev på tyska, som för honom var både moderns och mördarnas språk, med tiden allt kargare och glesare, söndrigare – som om världen aldrig kunde bli stabil mer.
”Vi måste avhålla oss från att göra hans dikter till monument”, säger författaren Gabriel Iktes-Sznap, ”det finns en akut relevans i dem. Först nu har tiden kommit ifatt dem.”
Författaren Cecilia Hansson började läsa Celans poesi i sena tonåren, och drabbades av det förtätade språket som hade en sorts längtan i sig. Sedan dess har han varit en följeslagare.
Vi hör också poeten Willy Granqvist i ett radioprogram från 1979.
Uppläsare: Torsten Wahlund, Pontus Plaenge, Olle Björkman, Paul Celan.
—————————————————————–
—————————————————————–
