Han säger att han har tagit sin sista bild. Sveriges främste porträttfotograf genom tiderna har lagt ner kameran, lämnat sin ateljé och dragit till skogs. I sommarnumret av Bon 2012 berättade Hans Gedda om hemliga ryska agenter, män inslagna i gladpack, fyllan med Tove Jansson och en gudomlig begåvning. 

Det gäller att vara snyggt klädd när man ska hälsa på Hans Gedda. För sin egen skull. Hans har en absolut stilblick, och den vill man inte reta. Det känns direkt om han inte tycker att något är vackert. Inte för att han alltid säger det – han är alldeles för snäll och taktfull. Men det känns.

Bortsett från det ytliga är Hans en person som även ser bortom kläderna. Av honom blir man sedd på djupet. På bara några få ögonblick kan han fånga en människas uppmärksamhet så att hela personligheten öppnas upp. Att bli fo- tad av honom känns som att bli skjuten av ljus. Som om personlighet och yta smälter samman när han trycker av.

För några år sedan lämnade Hans Gedda sin ateljé i Stockholm och flyttade till sitt lantställe i Sörmland. Skaffade hund och påstod att han slutat jobba. ”Jag är ute i skogen”, var standard- repliken när man ringde och frågade vad han gjorde.

Hans och jag är vänner sedan ett tiotal år till- baka och min erfarenhet av honom är att han jobbar jämt, oberoende av var han befinner sig. Att seendet och kreativiteten aldrig vilar.

Det är en solig marsmorgon när jag åker iväg mot Sörmland. Hans är på bra humör när han möter mig vid bilen, glad och pigg. Och som all- tid när han ska uträtta något har han ett slags otålig energi. Vi går genast ned till huset – en svart arkitektritad skapelse som ligger alldeles intill sjön Båven.

——————————————————–

Läs hela reportaget
Bon
Om att intervjua Hans Gedda
Hans Gedda

—————————————————————–