I Juliana Spahrs roman ”Förvandlingen” flyttar tre personer som är i en kärleksrelation med varandra från det amerikanska fastlandet till Hawaii. Det är som upplagt för ett klassiskt drama: ta några protagonister, isolera dem och se vad som händer när de ryckts ur sin kontext.
Men Spahr är ingen författare som jobbar på det traditionella viset. I sina verk resonerar hon oupphörligt kring strukturer, konventioner, tillvarons villkor och orättvisor. Detta som poet, essäist, kritiker, universitetslärare, redaktör och genom ett stort samhällsengagemang, som i den antikapitalistiska rörelsen ”Occupy Wall Street.”
På svenska utkom 2019 Spahrs sjätte diktverk, ”Denna förbindelse mellan alla med lungor”, i Athena Farrokhzads översättning. Boken relaterar till terrordåden i New York den 11 september 2001, och är en sinnlig antikrigsdikt som pendlar organiskt mellan precis allt: mellan världsnyheter, rymden och det privata.
Så det är inte konstigt att ”Förvandlingen” inte är någon traditionell roman, utan snarare en poetisk essä, en memoar i language poetry-anda eller kanske rent av ett uppfordrande manifest, där dramaturgin och handlingen blir mindre betydelsefull. Det viktiga här är språket och frågorna som ställs till läsaren.
—————————————————————–
Läs hela recensionen i SvD här
—————————————————————–
