Dagens Europa verkar lida av partiell minnesförlust när det gäller brotten som begicks under andra världskriget. Hur ska man annars förklara att så kallade hbtq-fria zoner kunnat upprättas i Polen, och att röster som vill rensa ut det som inte uppfyller kraven på det konservativt katolska idealet styr landets politiska klimat? Och att samma tendens syns i grannlandet Ungern.

Eller att den EU-parlamentariker från det ungerska regeringspartiet Fidesz som passionerat verkat för att driva igenom genom lagar som försvårar för sexuella minoriteter i Ungern, för några veckor sedan ertappades i Bryssel, ”med byxorna nere”, på en sexfest med tjugotalet andra nakna män?

Den franske författaren Daniel Arsands ”Jag lever och du hör mig inte” är en sanningsbomb som spränger hyckleriet och glömskan som på sina ställen åter igen plötsligt bildat norm. Romanen skildrar hur den unge Klaus Hirschkuh 1945 återvänder hem till sin familj i ett sargat Leipzig, efter fyra år i koncentrationslägret med det mjukt ljudande namnet Buchenwald (”Bokskog”), beläget i det kulturellt traditionstyngda Weimar, där inte minst Johann Wolfgang von Goethe verkat. Dit Hirschkuh deporteras på grund av sin homosexualitet.

—————————————————————–

Läs hela recensionen i SvD Kultur

—————————————————————–